Jag liksom föll över kanten..
En gång så skrev jag en fråga.
Nu har jag fått svar.
Värmland finns. Och ja, det var så underbart som jag hade föreställt mig det.
Underbara människor bor där, och underbara människor har vuxit upp där.
Jag satte mig på tåget i Göteborg och klev av i Karlstad.
Där stod du och väntade.
Man ska inte skryta, men den kvinnan som har mig som sin egen är den vackraste i världen.
Den här påskhelgen har gett mig så mycket kraft att jag känner mig som att jag kan klara av vad som helst!
När du ser på mig sådär som du ibland gör och säger vad du tänker på, känns det som att jag kan lyfta berg och stoppa en kula med bara händerna.
Jag vet att det är lite töntigt, för vi skiljdes åt för bara drygt 2 timmar sen.
Men jag saknar dig redan som en galen saknar sitt förstånd.
Den vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet...
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om...
För det ekar i huvudet..
Jag vill vandra med dig längst vägen..
