Why Couldn´t You Have Stayed?
Det är frågan som jag har ställt mig så många gånger under dessa 3 år. Det har hänt så mycket under den tiden som jag skulle ha velat dela med dig. Jag tog körkortet, jag gick ut gymnasiet. Jag flyttade till Göteborg, vilket jag vet att du skulle ha stöttat men samtidigt inte alls tyckt om. Jag har en tjej nu som heter Hanna som jag vet att du skulle tycka om. Du tyckte alltid bäst att umgås med oss, familjen. Och kanske var det särskilt mycket kärlek riktat mot mig och min syster.
Det bästa jag visste på sommrarna var att vakna till ljudet av en motorcykel som körde in på våran uppfart. Sen öppnades dörren och så hörde jag dina stora fötter klampa in i köket.
Och där satt du vid bordet och drack kaffe med morsan och farsan när jag kom ner från mitt rum. Det första du sa var alltid nått i stil med "Go´morron Lilleman!". Jag älskade att jag alltid var lilleman för dig, även när jag blivit längre än farsan.
Sen kunde en sådan morgon leda till att vi åkte iväg på din motorcykel till malå bara för att ta en fika och sen vända hem. En dag bara med dig och mig på väg till ingenstans.
Det gör fortfarande ont i mig ibland när jag är hemma hos mormor och ser korten på dig och kommer ihåg alla gånger jag sprungit över golven där inne som barn. Men det som var svårast i början var att komma till sommarstugan utan att ha dig där. Det är nog det stället som jag förknippar med dig mest. Det var där du satte mig på en skoter första gången när jag knappt var 5. Det var där du lärde mig fiska, köra båten och mycket mer.
Nu är jag 21 och har varit utan min Morfar, min bästa vän, i 3 år och 31 dagar. Och det är fotfarande så jävla tungt ibland att veta att du är borta. Det var ju inte meningen att du skulle gå bort, du var ju stålmannen för mig.
I just wanna fly away, into my hideaway.
Sometimes I lie awake and cry the night away.
Why you had to fly away?
Now you´re miles away.
You took my smile away.
Why Couldn´t You Have Stayed?
Som jag sa till dig på begravningen.
"Jag ser inte det här som ett hejdå, utan mer som ett vi ses senare"
