I huvudet på mig

En gång så skrev jag en fråga.
Nu har jag fått svar.
Värmland finns. Och ja, det var så underbart som jag hade föreställt mig det.
Underbara människor bor där, och underbara människor har vuxit upp där.

Jag satte mig på tåget i Göteborg och klev av i Karlstad.
Där stod du och väntade.
Man ska inte skryta, men den kvinnan som har mig som sin egen är den vackraste i världen.
Den här påskhelgen har gett mig så mycket kraft att jag känner mig som att jag kan klara av vad som helst!
När du ser på mig sådär som du ibland gör och säger vad du tänker på, känns det som att jag kan lyfta berg och stoppa en kula med bara händerna.

Jag vet att det är lite töntigt, för vi skiljdes åt för bara drygt 2 timmar sen.
Men jag saknar dig redan som en galen saknar sitt förstånd.


Den vackraste stunden i livet var den när du kom, och allt var förbjudet...
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om...
För det ekar i huvudet..



Jag vill vandra med dig längst vägen..

1987 - 2011.

Jag får ont när jag tänker på att de siffrorna kommer att stå på en sten snart.
Man tänker sällan på folk man gick skolan med i högstadiet, eller killarna man spelade fotboll tillsammans med från det att man var 6-7 år till att man var 14-15. Men ändå så är det som att få ett slag i ansiktet när en nära vän ringer och säger att Erik har dött. Han som var lagkapten. Han som var som jag, 23 år gammal. Det finns ju inte en tanke på att jag kan falla ihop imorgon utanför min dörr och bara försvinna. Livet är..

1987 - 2011.

Fan för allt det där som är livet..

Det känns fel att jag sitter här ikväll, och skriver det här.
Vad har jag gjort som ger mig rätten att fortsätta andas?
När han aldrig får veta hur det är att fylla 25 eller se sitt barn ta studenten.

Nu går jag och lägger mig, och sänder mina tankar till familjen som saknar sin son och bror.

1987 - ?

Det måste vara livet va?
Vakna en lördagsmorgon brevid Elin. Ja just det, det är så hon heter. Hon som gör min dag.
Hon är påväg till sitt nya jobb nu och jag sitter här framför skärmen med min kaffemugg.
Det är dimma ute men det gör inget, för jag känner att den här dagen är påväg att bli en helt fantastisk sådan. Disken är diskad, svenska akademien ljuder ur högtalarna och Karate hoppar omkring i sängen och ser till att den inte förblir snyggt bäddad.
Jag har fina vänner, fin familj och är frisk.
Det måste vara livet va?

Jag ska bege mig mot Willys och inhandla lite ägg och dylikt för att kasta ihop lite pannkakor!
Gaaaaah!

Jag är lite löjlig just nu.
Jag är lite töntig just nu.
Jag är lite fnissig just nu.
Kär..