Kvällen Karate kom hem
Ja du kan ju tänka dig själv. Åka i en transportbur i lite drygt 2 timmar, först på buss, sen tåg och sen buss igen. För att sedan komma in i en lägenhet du aldrig har varit i. Det som händer där är att någon öppnar buren och sen sätter sig på sängen och tittar på dig med jättestora ögon.
Det var så gårdagskvällen började för Karate. När han kommit hem till oss var han väldigt blyg och liten. Det tog ca 10 minuter innan han vågade sig ut ur buren. Sen gick han omkring i det nya rummet och utforskade väldigt försiktigt.
Han tog en timma på sig innan han visade vem han egentligen är. Då besteg han klättertornet och blev den mest lekfulla kattenungen i stan! Han testade göra sin första saltomotal från första våningen på tornet, landade lite halvbra, skakdes av sig och klättrade upp igen med en bestämdhet att erövra detta vidunder!
Han höll på och lekte och busade tills han deckade på ett av tornets tre våningar.
jag och min sambo satt länge och bara tittade på honom när han sov. Det gick liksom inet att ta sig därifrån ty han var så söt! Men efter många om och men så gick vi och satte os i soffan och började titta på So you think you can dance. Efter ungefär halva programet så kom det in en nyvaken kille från sovrummet och ville ha uppmärksamhet. Så jag mins fanktist inte om det var några bra danser sen för jag kunde inte låta bli att leka med vår nya familjemedlem.
Kvällen slutade med att Karate somnade i soffan efter ha gått 9 ronder med en apa och jag bar in honom till hans säng. När vi hade släckt lampan för att sova vi med kände jag en liten duns i sängen och att någon parkerade sig bakom min rygg och började spinna. Sen sov jag hela natten mellan två sötnosar.
När Hanna klev upp vid 4 i morse så låg både jag och karate och tyckte att det var way to early att kliva upp. Så vi somnade om. Men vid kl 7 tyckte han att det var dags för hopp och lek, det gjorde inte jag. Men snäll som man är så fick han leka av sig lite, för att sedan somna på min sambos kudde.
Så jag kan ju summera gårdagens kväll och denna morgon med att säga: Välkommen hem Karate!
Det var så gårdagskvällen började för Karate. När han kommit hem till oss var han väldigt blyg och liten. Det tog ca 10 minuter innan han vågade sig ut ur buren. Sen gick han omkring i det nya rummet och utforskade väldigt försiktigt.
Han tog en timma på sig innan han visade vem han egentligen är. Då besteg han klättertornet och blev den mest lekfulla kattenungen i stan! Han testade göra sin första saltomotal från första våningen på tornet, landade lite halvbra, skakdes av sig och klättrade upp igen med en bestämdhet att erövra detta vidunder!
Han höll på och lekte och busade tills han deckade på ett av tornets tre våningar.
jag och min sambo satt länge och bara tittade på honom när han sov. Det gick liksom inet att ta sig därifrån ty han var så söt! Men efter många om och men så gick vi och satte os i soffan och började titta på So you think you can dance. Efter ungefär halva programet så kom det in en nyvaken kille från sovrummet och ville ha uppmärksamhet. Så jag mins fanktist inte om det var några bra danser sen för jag kunde inte låta bli att leka med vår nya familjemedlem.
Kvällen slutade med att Karate somnade i soffan efter ha gått 9 ronder med en apa och jag bar in honom till hans säng. När vi hade släckt lampan för att sova vi med kände jag en liten duns i sängen och att någon parkerade sig bakom min rygg och började spinna. Sen sov jag hela natten mellan två sötnosar.
När Hanna klev upp vid 4 i morse så låg både jag och karate och tyckte att det var way to early att kliva upp. Så vi somnade om. Men vid kl 7 tyckte han att det var dags för hopp och lek, det gjorde inte jag. Men snäll som man är så fick han leka av sig lite, för att sedan somna på min sambos kudde.
Så jag kan ju summera gårdagens kväll och denna morgon med att säga: Välkommen hem Karate!
