I huvudet på mig

Jag ville inte att den skulle ta slut. Kvällen alltså.
E måste stå för enastående underbar.
Hade jag kunnat stanna tiden så hade jag gjort det då, där.

Oviss framtid var det.. Jag längtar tills dess att framtiden ringer på min dörr igen.

Efter att jag hade sagt hejdå till familjen och planet lyfte från kylan i umeå insåg jag att mitt sista lov är slut. Efter 17 år av skola så är det snart över. Snart är det arbetslivet som börjar, snacka om scenförändring! Det ska bli spännande samtidigt som jag är livrädd. Hur gör man där ute? Jag har haft skolans trygga väggar runt mig sen jag var 7 år gammal. Det låter kanske töntigt att vara rädd för det men jag kan ju inte ljuga och säga att jag är lugn som en filbunke.
En annan sak som jag insåg, var att jag vet inte när jag nästa gång får återse mitt norrland. Nästa gång hela familjen är samlad. Det kan dröja över ett år tills dess, och jag visste ju att det skulle bli så någonstans i bakhuvudet. Men nu när det blir verklighet så känns det.
Men ska man göra det här så får man vara beredd på att det kan bli stora avstånd till familjen.
Försöker ändå se det possivtiva. Det här är ju mitt liv. En oviss framtid!

Det var fortfarande ljust ute när jag gick hem från skolan idag. Det gjorde mig glad! Gött att det ändå lutar mot våren. Nu ska jag vara duktig och städa här hemma. Norah Jones album Featuring är min just-nu-musik.



Har jag sagt att du är fin?

Får man vakna en morgon och tvivla? Jag har precis stått och sagt att man inte ska tvivla utan tro på sig själv och veta vad man är värd. Men det är kanske inte ovanligt att man börjar ifrågasätta sig själv, sina val och om man är värd nått? En pissig start på dagen, no doubt. Men jag ska försöka trycka undan dessa tankar och andas in lite frisk luft. Ge mig iväg in i skogen sådär 3,5 mil och skotta meterdjup snö från ladugårds och garagetak.
Hur gör man? Jag brukar vara stolt över att kunna svara på frågor om ångest när andra har den. Jag då? Får jag ha ångest? Yrkesval som hänger över mig. Vad gör jag på riktigt?

Glädjen av att stå på scenen, stå i danssalen eller sjunga bättre än vad man någonsin gjort. Kommer den glädjen finnas kvar? Ska jag lyckas göra det här? Eller är man dum i huvudet som tror att det ska gå?

Biter ihop..

Jag vet vad jag vill. Talangen rinner genom min kropp. Jag ska stå där, svettig och jävlig. Men jag ska fan göra det! JAG KAN! Jag kommer att dö för att få gråta, skratta, skrika och blöda på scenen..

Följdfråga

Vet du vad du är värd?
Det bästa enligt mig..


We'll do it all
Everything
On our own

We don't need
Anything
Or anyone

If I lay here
If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?

Jag kan inte sluta le.
Jag ska åka hem imorgon. Fick en plötslig längtan efter far min! Det ska bli så skönt att få hänga i några dagar.

Jag kan inte sluta le.
Steppade så jävla bra när två killar ur Jeerk kom för att se mig. Är sjukt nöjd även om dom inte ens hör av sig.

Jag kan inte sluta le.
Burlesque var en bra film, men det är inte därför jag kommer tänka så mycket på igår.

Jag kan inte sluta le.
Jag måste snart sluta, för det gör lite ont i ansiktet.

Jag kan inte sluta le.
Är det okej om jag kommer att sakna dig lite?

Jag kan inte sluta le.

Be the bigger person..  Haha =)

Jag känner hur allt bara är så jävla mycket enklare nu!
Slipper tänka på allt, kan bara va!
Kasta inte glas i stenhus? Då sätter vi punkt där.


Till nått annat. Tyskland, Tarzan. Peppad much?
Jag har tänkt en hel del dom senaste dagarna på mitt kommande yrkesliv.
Det kan bli hur bra som helst! Vad det än blir..

Gick hem från spågvagnen ikväll, från den platsen..
Övertrött och glad!