Hur viktigt ...
Hur viktigt är det att vara människor till lags? Är det så att man ska ställa upp och alltid vara "på", så att man inte annses vara tråkig.
Är det så man mäter sina riktigt vänner? Att man faktist kan vara sig själv och säga "nej, tyvärr jag är för trött" eller "jag vill helt enkelt inte". Och kunna säga detta och få tillbaka ett respekterande förstående istället för en sne blick och sen få höra att man är tråkig.
ORKA!
Jag är så less på att bli dömd för att jag inte är årets festprisse och inte alltid vill vara med och fördriva nätterna på stan.
Jag vill ha sånna vänner som tycker om mig för den jag är och inte lägger någon större vikt på att jag inte alltid har den orken, utan att jag är en hemmakvällskille.
Det här ovan skrevs en kväll i Kortedala under mitt andra år på Wendelsbergs Folkhögskola. Jag var en aning less då tydligen.
Sen när jag började på Performing Arts School, bestämde jag mig för att visa vem jag var.
Jag är som sagt en hemmakvällskille. Det är vad jag är och nu finns det bara kvar vänner i mitt liv som tycker om mig ändå.
Men jag har börjat fundera mer på om jag är för snäll? Låter jag bara saker som skett passera och sen "glömma" dom. Hur mycket ska man ta för att livet ska fortsätta vara bra?
Jag vet inte...
