Det är fel i systemet...
1987 - 2011.
Jag får ont när jag tänker på att de siffrorna kommer att stå på en sten snart.
Man tänker sällan på folk man gick skolan med i högstadiet, eller killarna man spelade fotboll tillsammans med från det att man var 6-7 år till att man var 14-15. Men ändå så är det som att få ett slag i ansiktet när en nära vän ringer och säger att Erik har dött. Han som var lagkapten. Han som var som jag, 23 år gammal. Det finns ju inte en tanke på att jag kan falla ihop imorgon utanför min dörr och bara försvinna. Livet är..
1987 - 2011.
Fan för allt det där som är livet..
Det känns fel att jag sitter här ikväll, och skriver det här.
Vad har jag gjort som ger mig rätten att fortsätta andas?
När han aldrig får veta hur det är att fylla 25 eller se sitt barn ta studenten.
Nu går jag och lägger mig, och sänder mina tankar till familjen som saknar sin son och bror.
1987 - ?
