Allt på samma gång
Spontant.
När vardagen är spontan så blir det ju ingen direkt vardag.
Efter som varje dag blir ju inte VARdag.
Jag gillar.
Nu sitter jag här igen, full med tankar om ingenting. Du får säga till om du tycker att det börjar bli tråkigt att jag sitter och spyr ut vad som rör sig i huvudet på mig. Fast bloggen heter ju just det, I huvudet på mig.
Det närmar sig jul. Jag vet, det är över en månad kvar. Men ändå så tycker jag att det börjar luta mot jul. Det är nog för att jag längtar just till jul. Eller kanske mest den där underbara perioden innan jul drar igång.
När man bakar pepparkakor. Gör sin egna glögg. Myser med människor man tycker om.
Det är en period som aldrig går fel. Det får den inte göra.
Jag tror att jag kanske har tappat det. Förståndet alltså.
Tänker för mycket på allt.
Där.
Där under täcket.
Där skulle allt vara perfekt.
Där skulle skratt och gråt kännas helt normalt. Fantastiskt.
Mysbyxa och en för stor t-shirt.
Så vill jag ha dig.
Vem är du nu igen?
Där skulle jag visa dig hur underbart vacker du är.
Där skulle du vara perfekt.
Där ovanpå täcket.
Där.
Jag har haft kärlek. Var tappade jag den?
Vill hitta den igen. Vill du leta med mig?
Kamrat! Underbar dikt, prosa eller skrivning. Förstår hur du känner. Gör mig glad att se hur du relaterar till julen, med allt pyssel. Vår familj har effektivt dödat allt vad julstämning heter, så vår snöprydda högtid är förknippad med ångest, bråk och dumheter. En Svenskklassiker helt enkelt! :) Kram på dig!
