I huvudet på mig

Jag hittade inga långkalsonger så det fick bli balett-tights under byxorna istället. Sen tog jag på mig den varmaste tröjjan jag hittade i garderoben, knöt på mig skorna, drog upp blixtlåset hela vägen på jackan och drog ner mössan över öronen. Ur hörlurarna strömade The Real Groups stämsång. Jag kände att jag behövde en promenad ikväll, för att komma bort lite. För att samla ihop tankarna.

Jag hamnade vid gropegårdsgatan efter en stunds vandring. Där stod jag en stund och tänkte på om jag skulle eller inte. Där stod det några personer med systemetpåsar i händerna och alldeles för lite kläder på sig. (En norrlännings tycke och smak!) 5:ans spårvagn kom och avbröt mig i tankarna så jag hoppade på den. Alla på vagnen verkade vara påväg någonstans, alla utom jag. Det är kul att titta på folk på en spåvagn och fantisera ihop var dom är påväg och varför. Det syns ganska tydligt på vissa, på vissa inte alls. Jag hoppade av vid vågmästareplatsen för att fortsätta min promenad mot lindholmen igen. Man hinner tänka väldigt mycket när man är ute och går helt själv en lördagskväll. Reflektioner är livsviktiga.

Nu sitter jag här hemma i soffan igen och har gjort mig en Chai-latte som värmer mig. Har precis tittat på Valentines Day och tänker dra ett citat ur den filmen.

”All we really want, is loves confusing joy..”

Konstigt men ganska sant. För det är väl det som vi alla vill ha? Att vara glada utan att egentligen veta varför. Förvirrade men lyckliga. Är det kärlek?
Jag blir lätt dum i huvudet den här tiden på dygnet.