I huvudet på mig

Nytt år, ny lägenhet. Samma jag.
God fortsättning? Nej, så här kan jag inte fortsätta.
Är inte du trött på att springa omkring här uppe?
Mina tankar är ju inte den bästa löparbanan.
Du tappade en glassko.
Jag har kvar den än, kan fan inte släppa den.
Är rädd att den går sönder.
Kanske skulle göra ett sent nyårslöfte?

Vars ska vi vara!? Vad ska vi dricka!? Det MÅSTE bli den största och bästa festen ever!!!!

Det där är såkallad "Nyårshysteri".
Jag bestämde mig för att skippa det i år, och det är det bästa beslutet jag kunde ha tagit.
Att bara vara hemma med familjen kommer att bli så skönt, lungt och framför allt trevligt.
Det kommer resultera i god mat och gott i glasen. Och inte att förglömma, Yatzy och Monopol!

Det här lovet hemma har varit precis vad jag behövde. Jag behövde komma bort och stänga av. Jag behövde ladda mina batterier och det har jag gjort. Nu känner jag hur det spritter i benen och jag är sjukt laddad inför min sista termin på Pas.
Full Snöboll frakt in i väggen var det!

Nu är det jul, här i vårt hus! Julen har kommit, Hopp trallalala!

Da'n före doppareda'n!
Idag vaknade jag och kände att huset var fullt av värme. Inte för att det är särskillt varmt, utan det var nog mest för att jag hörde syrran, Erik och morsan sitta nere vid köksbordet och prata. Farsan jobbar tyvärr idag men det gör inget. För när han kommer hem efter att ha kört ut post till alla små byar utanför Norsjö så är hela familjen under samma tak. Det är Jul! Jag blir som barn på nytt! Kanske för att jag ju trotts allt är "minstingen" här hemma.
Efter frukosten så bakade Jenny och Erik pepparkakor medan jag och morsan gjorde västebottenspaj. Sen gjorde jag nått som jag inte har gjort förr, jag grilljerade julskinkan!
Sjukt kul! Nu ska granen kläs och "Mer Jul" strömmar ut ur högtalarna i vardagsrummet. Morsans request!

Hoppas eran jul blir häftigt mysig!
Så på med julstämmningen!
Nu kör vi Full Snöboll rakt in i väggen!!

God Jul!

Ta på dig shortsen!
Det är shortsväder!
Eller?

Det är minusgrader. På riktigt, I Love It!
Det sticker sådär i ansiktet. Som det ska göra när det är kallt.
Det blev mörkt kl 14.30. Helt mörkt.
Det är en speciell känsla att bara ha några få ljusa timmar på dygnet.
Jag skottade snö från uppfarten och tog en promenad.
Fan vad skönt det är att vara hemma en stund och känna sig lugn.


Julen har börjat smått, har varit hemma hos mormor och julpysslat lite med henne idag.
Det känns som att vi kommer fixa den här julen.
Trotts allt.

Nu förknippar jag shorts med...

The upside is that I'm not down.
But everything is upside-down.

Jag behöver komma hem och koppla bort allt.
Vet fan varken ut eller in. Skjut mig i knät och gör det nu!

The downside is that I'm not up.
And everything is downside-up.

Marcus sa: Micke, vi går in på stadium.
När vi kom ut därifrån så var jag i något slags glädjerus.
Min dag var gjord och samtidigt upp-och-ner.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig för.

En kvart senare vibrerade det i min ficka och jag tog upp mobilen. Marcus undrade varför jag såg helt gråtig ut. Det gick en varm stöt genom min kropp. Emotionell berg-och-dalbana. Jag fick ett MMS av min syster med två händer på. Det satt en ring på det där fingret på bägge händerna. Ja, min syster har förlovat sig! Lillebror blev väldigt glad!


Den här dagen har innehållit allt. Det har varit en underbar dag på många sätt. Jag har myst runt på stan med mina sambos, och bara tagit det sådär gött lungt. Shoppat lite och fikat. Vi gick in på Liseberg och gick runt där i julmyset. Det blev lite allsång med Lotta och glögg.
Sen blev det souvas till alla (renkebab)

Fan vad mitt huvud är fullt.
Tänk om jag hade en låda under sängen...

Jag hittade inga långkalsonger så det fick bli balett-tights under byxorna istället. Sen tog jag på mig den varmaste tröjjan jag hittade i garderoben, knöt på mig skorna, drog upp blixtlåset hela vägen på jackan och drog ner mössan över öronen. Ur hörlurarna strömade The Real Groups stämsång. Jag kände att jag behövde en promenad ikväll, för att komma bort lite. För att samla ihop tankarna.

Jag hamnade vid gropegårdsgatan efter en stunds vandring. Där stod jag en stund och tänkte på om jag skulle eller inte. Där stod det några personer med systemetpåsar i händerna och alldeles för lite kläder på sig. (En norrlännings tycke och smak!) 5:ans spårvagn kom och avbröt mig i tankarna så jag hoppade på den. Alla på vagnen verkade vara påväg någonstans, alla utom jag. Det är kul att titta på folk på en spåvagn och fantisera ihop var dom är påväg och varför. Det syns ganska tydligt på vissa, på vissa inte alls. Jag hoppade av vid vågmästareplatsen för att fortsätta min promenad mot lindholmen igen. Man hinner tänka väldigt mycket när man är ute och går helt själv en lördagskväll. Reflektioner är livsviktiga.

Nu sitter jag här hemma i soffan igen och har gjort mig en Chai-latte som värmer mig. Har precis tittat på Valentines Day och tänker dra ett citat ur den filmen.

”All we really want, is loves confusing joy..”

Konstigt men ganska sant. För det är väl det som vi alla vill ha? Att vara glada utan att egentligen veta varför. Förvirrade men lyckliga. Är det kärlek?
Jag blir lätt dum i huvudet den här tiden på dygnet.

Om det är nått jag har lärt mig så är det att inte hålla inne saker och ting.
Fast jag har inte lärt mig det. Jag är sämst på att lära mig det.
Klockan är mycket och jag borde sova.
Får man säga Go'natt?

Endast tomten är vaken.
Det är en garanterad sak varje dag. Jag sitter här och alla andra sover i lägenheten.
Nån timme varje kväll är nått som jag behöver. Att bara få sitta här och vara.
Det är skönt att vara själv en stund och få andas ut den gångna dagen för att kunna andas in den kommande.

En spontan promenad uppstod idag för att bussen inte skulle komma på 20 minuter. Så istället blev det en vandring längst en snötäckt älvstrand. Kallt men skönt. Göteborgs glödlampor satt som eldflugor på alla hus och snön kändes trygg under skorna. Jag tror det kan bli en grej, en promenad genom kvällen för att vakna lite. Det var uppfriskande för tankeverksamheten. Och när man når sitt mål, dvs när man kommit innanför dörren, så mår man bra. Det är först då man känner hur kall man är i ansiktet, det börjar sticka lite i kinderna. En skön känsla kommer över mig i skrivande stund.

Snön ligger vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Vill ta kontakt.
Kasta en kotte.

Jag spenderade en dag i Borås igår. Den spenderades med rätt människor och på rätt sätt.
Mitt huvud var lite tungt från kvällen innan, som hade slutat i sällskap med Musikhögskolemänniskor och en hel del vätska av typen ej alkoholfritt. Hur jag hamnade i Bergsjön med musiker? Jadu..

Fredagskvällen innehöll ett gig på Bergakungen med klassen. Vi sjöng inne i biosalongerna innan den nya Harry Potterfilmen skulle rulla igång. Och genom en tjej i min klass så hängde 4 st slagverkare från musikhögskolan med. Mycket nöje! Sen efteråt så hjälpte jag till att bära tillbaka trummorna från bergakungen och väl i korridoren på musikhögskolan så bestämdes det att vi skulle åka hem till min klasskompis och hennes sambo i Bergsjön. Och jag är ju inte den som är den! Det blev iallafall en fantastiskt trevlig kväll som slutade när jag landade i sängen 05.15.

Så det var för detta som mitt huvud var en aningen tyngre än vanligt när vi skulle bege oss mot Borås igår. Anledningen till att vi åkte till Borås var för att vi skulle se Side Show på kvällen. Men vi börjde dagen med att bada i Stadsparkens Badhus i 3 timmar. Kul!
Sen blev det middag och föreställning, som var mycket bra! Hemresan minns jag inget av eftersom jag slockande direkt i framsätet bredvid en mycket god vän och chaufför!

Så nu har jag vaknat på denna söndag och känner att idag ska det inte göras många knop. Min klass repar inför Blues Mothers just nu men pga min fot så ska jag inte vara med där. Tråkigt, men just idag kändes det ganska gött!


Jag orkar inte tänka idag...

Kan man sakna nått man aldrig har haft? För egentligen vet man ju inte vad det är man är utan. Men jag tror ändå att jag känner det. Saknad. Eller längtan kanske är en bättre beskrivning av mitt kännslotillstånd. Längtan efter nått som har varit så nära men ändå så långt borta. Förstår du vad jag menar?

Det är fel av mig, att skriva som jag gör. Det känns som ett övertramp på en överenskommelse. Men det är även mitt sätt att överleva. Att få ut en bråkdel av alla mina tankar, även om det inte är lätt att tyda vilka tankar som är vad. Huvudet är fullt dessa dagar.
Mycket i den här världen är fult och smutsigt. Men jag har sett nått som är så jävla vackert.
Något som skulle kunna bli det där som man omedvetet eller medvetet letar efter.

Vad är det som får oss att kliva upp på morgonen? Att orka slita oss igenom gråa dagar?
Jag tror att det är precis det. Det där som man omedvetet eller medvetet letar efter.
Det där som får oss att känna som om vi kan klara av allt som livet kastar på oss.
Det som ger livet mening.
Vad är det för dig?