Höst och julstress...

Många tankar kan röra sig samtidigt i huvudet. Då är det bästa som finns att ge sig ut och ta sig an några kilometer. Hösten (Jag kallar det fortfarande för höst, för inte fan är det vinter än) är nog den skönaste tiden på året att springa på. Vet inte varför. För alla färger som numera ligger på marken? Kallt och gött? Ja nått är det iallafall.

Julstressen börjar faktist smyga sig in. Fan för det här med julklappar. Man vill ju ge nått fantastistk till varje person men det är ju ett uppdrag för Tom Cruise, Impossible.
Vi i närmaste familjen sa för ca en vecka sen över en middag, att vi inte skulle köpa några julklappar. Fast så säger vi varje år. Visst har det blivit mindre men det blir ju aldrig så att det blir en klapplös jul.
I år är det första julen som jag inte kommer att fira med min la familia. Nej, jobb och sånt står i vägen i år. Så jag ska fira i Värmlands skogar tillsammans med min älskade och hennes familj. Det blir nog jämt ba gööööör trevligt! ;)
Iof ska vi ha en egen liten jul den 28:e när jag, systra mi och hennes man har anlänt i norr. Vi ska bila upp från Leksand i mellandagarna. Jag, Erik med nytaget körkort (förhoppningsvis) och så min smällgravida syster! Det borde filmas tror jag.

Som sagt. Julstress redan nu. Över en månad kvar. Nordstan är redan överpyntad, likaså börjar hela stan kläs in i julens glada och mysiga dräkt. Och inte minst min arbetsplats kommande veckor, Liseberg. Där snackar vi PYNT!
Men en sak är säker, det kommer inte saknas någon julstämmning i den här 24åriga kroppen detta året.

Men mer om jul och sånt senare!
Nu ska jag bara ta död på Darth Vader, sen blir det ramberget och jag.
Dagen bjuder ju även på musikalredovisning av Elins klass. Ska bli kul att titta på!

Ha en fin dag vettja!

Dammen sprack, livet rinner in..

Hämta andan. Vila i nån timme.
Allt har gått bra och fortsätter så..

Det är fortfarande lite svårt att fatta att jag tagit steget från skolvärlden, ut i verkligheten. 

Premiären gick väldigt bra, det var skönt att äntligen få möta publiken!
Så nu hoppas jag att det ska rulla på bra med Teater Acta!
Mitt emellan Acta och Huvudroll i Lisebergs nya frigående julshow så står jag som stepplärare på min gamla skola Pas. Konstigt att plötsligt stå på andra sidan..

Jag har haft på tok för lite tid att bara sätta mig ner och hinna ikapp i huvudet. Det är mycket som händer runtomkring. Ska åka hem till norrland om ca 3 veckor med min underbara kvinna. Längtar grymt mycket! För där hemma har det ju hänt en hel del med, och saker ska ju även ske när vi är där.
Syrran kommer nog vara lite tjockare än vanligt. Men det är nog mest för att hon har en liten som växer i magen. Typ 5:e månaden..Och hon är ju gjort det till en liten vana att bara släppa lite bomber då och då. Som igår när vi pratade i telefon, ja då kläcker hon ur sig: "ja just de, ta med er nått lite finare att ha på er nu när ni kommer hem... Jag och Erik ska gifta oss.."
Tack för den bitchslappen in my face kära syster! ;)

Hämta andan. Vila i nån timme.
Allt har gått bra och fortsätter så..

Det är lite som att rulla en liten snöboll utför en lång backe. Den tar fart och växer.
Eld föder eld osv..

Krama den du älskar och inse att allt är precis som det är meningen att vara.
Det ska jag göra!


Livet som det ska vara...

Det här trivs jag med. Jag halvligger i sängen, helt slut i hela kroppen. Världens finaste står i duschen och kommer snart och lägger sig hos mig.
Igår så var jag på publikrep av West Side Story på operan, vilket var väldigt trevligt. Där träffade jag Miss Lee Brummer, som då frågade mig vad jag hade för mig senare samma dag. Jag sa att jag inte hade något för mig alls och det hela slutade med att jag hamnade på Balettakademin och hjälpte henne med koreografi och utlärning till Danstreorna. Fan va kul!
Idag började dagen med klass för just Lee tillsammans med D2(danstvåorna) och sen så hade vi en koreografisession i 45 minuter innan det var dags för mig att bege mig mot Pustervik där det stundade uppträdande för min del. Vi skulle alltså visa upp några scener ur teater Actas "Om det här varit en feelgoodfilm" och det gick väldigt bra. Sen var det bara för mig att spurta till spårvagnen för att ta mig till Balettakademin igen, för 2 timmars assisterande för Lee och D3.
Så kontentan är väl: Fan va gött det är att vara upptagen och flänga runt stan för att utföra det man är utbildad till.

Det här blev lite långt. Kanske tråkigt att läsa, men läser du det här så betyder ju det att du tog dig igenom det!
Nu kommer en nyduschad och mysig kvinna in i sovrummet och jag säger god natt!

God Natt!

Hon som öppnade dörren...

Det är ett år sedan jag mötte de där ögonen för första gången. Då var inte allt tillåtet och allt var inte menat att bli nått stort. Sen öppnade du dörren till den där hemmafesten över en månad senare.
Nu sitter jag här idag och vet att det var meningen, den kvällen. Allt var meningen. Det är fortfarande meningen och kommer att förbli meningen med allt.
Mångt och mycke kan svänga från dag till dag, men jag vet att det här är konstant.
En förlorad generation säger dom.. Med dig är jag inte del av något förlorat. Utan något vunnit.

You move,shake and drop me every day. And you always pick me up..


Ensam och rosenrasande rastlös..?

Snacka om att vara instängd i sig själv. Jag hatar verkligen att vara sjuk! Man kan inte göra något vettigt för allt är ansträngande. Jamena vaffan!? Jag börjar svettas av att diska! Lägg ägg!

Om man sitter stilla i sin lägenhet nog länge så börjar man komma på sig själv med tankar om hur det skulle se ut med en klättervägg i vardagsrummet.
Tur att jag snart ska tvätta, för då måste jag ju faktist vistas utanför lägenheten i sådär tio minuter var femtionde minut.

I fredags så hade jag gärna tagit "the red pill" och sett efter hur djupt det där kaninhålet går.. (filmreferens för er som tycker att jag är konstigt.) Influensa är inget jag önskar någon! Min rygg ville ha ihjäl mig, så att ligga stilla i samma position i 3 minuter och försöka sova var ungefär lika lönt som att hoppa från taket på Läppstiftet och tro att man ska överleva.
Men nu, två dagar senare så börjar det kännas att livet är påväg tillbaka. Nu är det bara att slåss mot ensamheten och rastlösheten tills kvinnan min kommer hem.

Så kommande vecka kommer jag att vara lek och hopp sugen om något! Jääävlar vad jag känner att jag har damp i kroppen när jag inte fått röra på mig på 3 dagar. Jag är helt enkelt inte byggd och konsturerad för att vara stillasittande. Konstaterat. punkt.

Nu har jag i allafall fått ur mig lite genom att spy ut det här. Tack för visat intresse! Nu kallar tvätten!
Och tack till den förvirrade indiern som ringde på min dörr idag och frågade efter någon okänd kvinna. Även om jag var tvungen att göra honom besviken genom att säga att han måste ringt på fel dörr, så fick jag ju ett tecken på att det fortfarande finns liv utanför dessa väggar. Hepp!

Kalla det nummer 1...

Efter en lång men samtidigt kort sommar och en paus från att lägga över mina tankar i ord här, så tänker jag starta ett nytt kapitel. Vi kan kalla det nummer 1.

Hösten är här. Och med den mycket nytt.
Jag trivs när jag sitter på spårvagnen påväg hem från en god väns sällskap. Just för att det är höst. Det är mörkt ute och regnet knackar lite lätt på rutan. Alla ljus från göteborg passerar förbi och det blir en form av dans i mina trötta ögon.

Hösten brukar ju betyda skolstart. Det gör den också för många, men för första gången gör den inte det för mig. Jag är numera alltså "vuxen" på det sättet att jag ska gå till jobbet på måndag.
När jag tänker på det så vet jag att vuxen kommer jag inte bli. Inte fullt ut. Jag är för barnslig för det.

Ser fram emot att börja den här hösten, och det äventyr som väntar. Och jag vet att jag kommer att dela det tillsammans med henne som får mig att känna att inget är omöjligt!

Känslomässigt så mår jag så jävla bra att jag inte kan beskriva det.
Fysiskt så mår jag precis som jag förtjänar. Mellan jobb och repetitioner så har jag inte vilat så mycket de senaste 3 månaderna. Men nu är det dags att hitta tillbaka till vardagen.

Ja det var väl en hyfsad början, inte sant?


Trött men ler ändå..

Nu börjar det kännas att jag inte har varit ledigt på ett tag. Varvar jobb på Liseberg som cirkusdirektör med repetitioner med Teater Acta som jag ska jobba med i höst. Livet är hårt för en nyexaminerad artist.
Men jag ler ändå genom dagarna. För jag har allt som jag vill ha.
Även om jag just nu sover själv i min älskades säng så vet jag att jag snart får hålla om henne igen och prata om allt som hänt under dagen. Saknar min snos!


En annan nyhet har jag lyft mig till skyarna. Jag vill åka hem nu!
En overklig känsla som fått mig att le från öra till öra i några dagar.


Nu ska jag stoppa i mig frukosten och ge mig iväg för att repa hela dagen! Blir nog grymt!
Jag tänker mycket på er som står mig nära! Vill träffa er alla men det går inte att vara på olika platser i världen samtidigt. Vet bara att även om det är långt om man räknar antalet mil så är vi nära ändå!


"Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med


En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din"

Alla är vi kanske en vilsen socka...

Lillstrumpa är glad.


Jag börjar förstå var det är som är hemligheten. Det där som man letar efter men inte vet vart man ska leta för att hitta det. Det handlar inte om att leta. Det handlar om en massa tillfälligheter. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är så det funkar. Man följer en impuls och tänker inte mer på det. Och vips står man där och svettas i handflatorna och försöker komma på nått intressant att säga. Det fina med att jag börjar förstå vad hemligheten är, är att jag inte behöver leta längre. Fast det finaste var nog att jag inte ens letade till att börja med.
Du bara stod där.


Jag tror mer och mer på att man skapas för nån.
871,2 km.
Så långt var det mellan oss.
0 cm.
Så nära är vi snart.
Längtar tills du kommer hem.

Två strumpor bildar ett par

Vill vara allt...

Vad ska man göra när man har så mycket känslor att det inte rymms?
Släppa ut dom?

Ja, det är väl det man tänker är det bästa att göra. Men jag är rädd att det ska bli för mycket och att det blir fel. Jag vill inte vara fel. Jag vill vara rätt. Jag vill vara perfekt. Klyscha.

Att vara rädd för att göra fel leder bara till att det blir just det, Fel.
Jag vill hitta den där balansen. Att vara det du vill ha, det du behöver.
Fan så svårt det är när man sätter sig ner och tänker..
Vill jag för mycket? Nej, jag vill inte för mycket. Jag vill det jag vill och vill inget annat..
Har jag fastnat nu..? Tankegång som börjar likna en labyrint.

Saken är väl den att jag vill ge dig allt som jag kan ge dig.
Nu är det slutfunderat på detta. En lång dag väntar runt hörnet.
Du är värd det bästa, och jag ska göra mitt bästa.
Hahaha.. Nu kom en replik från "The Rock" upp i huvudet.
"Losers always whine about their best. Winners go home and fuck the prom queen.."
Jag är en vinnare när jag får vara med dig!

Nu dricker jag upp mitt kaffe som blivit lite kallt. Sen är det träning, then off to work!
Jag avslutar med en replik som kan symbolisera allt jag skulle göra för dig.
För ingen armé i världen skulle kunna stå ivägen.

"All right, I'll do it myself. I've had three weeks weapons training, I'll kick the shit out of a platoon full of marines. No problem."

Kråkbärsudden

Doppa en tå i vattnet.
En skön vind som får elden att dansa.
Solnedgång på andra sidan sjön.
Tallar som står höga mot skyn.
Ingen stress eller bekymmer.
Några vågor slår mot stenarna.
Ytterligare en kväll där.

Lägtar efter att få sitta där och se solen gå ner för att komma upp en stund senare.
Det är många år sen jag var där sommartid.
Jga behöver åka dit.
Vill du följa med?


Tror du på ödet..?


Slåss för dom så slår dom in..

Frozen dreams won't wake...

Jag är den jag är.
Jag är inget annat.
Jag är mer än vad jag trodde för 5 år sen.
Efter imorgon är jag artist. Konstigt.

I måndags var jag i Stockholm och dansade med extremt duktiga dansare.
Jag fick vara en av dom. En av dansare som gått på ackis i sthlm, dansare som jobbat aktivt i flera år. Där stod jag, i samma studio, på samma golv. Det går liksom inte att beskriva känslan.

Idag ska vi sparkas ut från skolan. Det ska bli intressant att få ta del av vad 2orna har planerat för oss. Tråkigt att det regnar dock. Men men, allt kan ju inte vara perfekt.

Tanken som slog mig när jag la mig och höll om dig igår.
Jag släpper dig aldrig. Vill inte. Ska inte. Kan inte.

Jag slogs för att bli dansare, och ska fortsätta den striden..
Jag slogs för att få bli din, och ska forstätta den striden..


Don´t let your dreams freez...

En pojke börjar förstå..


Collage gick sådär bra som jag har drömt om att det skulle gå.
Jag fick visa upp att jag faktiskt kan kalla mig för dansare nu.
Premiären gav mig en biljett till Sthlm, och en möjlig plats i ett danskompani..
Så två dörrar till två jobb har öppnats..
Det är inget som jag ens vågat tänka på innan..


Jag fick visa min familj vad jag har slitit för i 3 år. Det var så stort att möta dom efter föreställningen, att möta min pappa som var alldeles kännslosam. Min mormor kramade mig och sa att hon var så stolt och hon grät lite.
När mamma kramade mig så viskade hon i mitt öra att jag har en lång karriär framför mig. Syrran fyllde bara i med ett vad var det jag sa. Hon har sett mig tidigare, och hennes ord från förr kom upp igen. "Min bror hoppar högst". Hon är söt hon.

Den här helgen har varit allt..
Jag blev av med 4700 kr, men jag skiter i det. Det rör mig inte just nu. Pengar är så jävla meningslöst.



Det du sa är allt annat än meningslöst..
Det jag sa är allt annat än meningslöst..
Det du sa är allt..
Det jag sa är allt..
Allt..


FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN vad jag är glad i livet!
Ge mig nu sommaren och allt vad den kommer innehålla!!

Jag börjar förstå nu. Vad som komma skall..


Från det ena till det andra, glad.

Jag börjar känna mig redo.
Livet alltså. Känslan finns där, allt kommer att bli som det ska.
Jag är väldigt filosofisk nu när klockan visar 01:49.

Vart ska jag börja?
Kvällen, dagen eller morgonen?

Vakna av att solen värmer mina ben, vända mig om och snosa dig i nacken.
Kaffe och rostade mackor framför ett tv-program om Andres Lokko. Enkelt men ack så fantastisk att få dela med dig.

Skönt väder och körsång på stan med hela skolan. Göteborgsvarvet. För mycket folk på samma ställe.

Grabbkväll, hemmagjord pizza och häng.

I am number four - underhållande film. My kind of movie en lördagskväll som denna.
Sen avsluta med att ligga själv i soffan och titta på The Social Network tills ögonen börjar ge upp.

Skolan slutar om 3 veckor. Jag kommer att gå ut från Performing Arts School med vetskapen om att ett jobb väntar på mig i höst. Sverigeturné.

Jag skriver sjukt osammanhängande. Men det är nog för att många taknar flyter ihop till en stor välmående boll just nu.

Har du lyssnat på Explosions in the sky - Remeber Me As A Time Of Day?
Den ger mig just nu en känsla av hopp om en fin sommar och en höst som ska vara starten på något nytt.

Det tog mig 20 minuter att skriva det här. Konstigt. Att man kan återuppleva en hel dag på 20 minuter.

Nu vill jag krypa ner hos dig och lyssna på när du berättar om din dag.
Du förstår nog inte hur mycket jag vill det. Veta allt.

Minns mig som en tid på dagen...
Från det ena till det andra, är inte det fint så säg..?

Tomorrow it may change..

9 dagar kvar till premiär.
3 veckor kvar till allt är över.
Efter det, vem vet?


Är bara...

Lycka är att ha en fin kväll med människor som är fina.
Lycka är..
Lycka är att sitta på en balkong i solen en söndagsförmiddag.
Lycka är..
Lycka är att vakna upp med ett lite tungt huvud från en gårdag som var helt fantastisk.
Lycka är..
Lycka är att kyssa dig och se dig vakna.
Lycka är..
Lycka är att gå och lägga sig med en trött katt som vill sova på samma kudde.
Lycka är..
Lycka bara är..
Lycka är att bara få vara..
Lycka är bara..

Om

Min profilbild

Mig

RSS 2.0