Alla är vi kanske en vilsen socka...

Lillstrumpa är glad.


Jag börjar förstå var det är som är hemligheten. Det där som man letar efter men inte vet vart man ska leta för att hitta det. Det handlar inte om att leta. Det handlar om en massa tillfälligheter. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är så det funkar. Man följer en impuls och tänker inte mer på det. Och vips står man där och svettas i handflatorna och försöker komma på nått intressant att säga. Det fina med att jag börjar förstå vad hemligheten är, är att jag inte behöver leta längre. Fast det finaste var nog att jag inte ens letade till att börja med.
Du bara stod där.


Jag tror mer och mer på att man skapas för nån.
871,2 km.
Så långt var det mellan oss.
0 cm.
Så nära är vi snart.
Längtar tills du kommer hem.

Två strumpor bildar ett par

Vill vara allt...

Vad ska man göra när man har så mycket känslor att det inte rymms?
Släppa ut dom?

Ja, det är väl det man tänker är det bästa att göra. Men jag är rädd att det ska bli för mycket och att det blir fel. Jag vill inte vara fel. Jag vill vara rätt. Jag vill vara perfekt. Klyscha.

Att vara rädd för att göra fel leder bara till att det blir just det, Fel.
Jag vill hitta den där balansen. Att vara det du vill ha, det du behöver.
Fan så svårt det är när man sätter sig ner och tänker..
Vill jag för mycket? Nej, jag vill inte för mycket. Jag vill det jag vill och vill inget annat..
Har jag fastnat nu..? Tankegång som börjar likna en labyrint.

Saken är väl den att jag vill ge dig allt som jag kan ge dig.
Nu är det slutfunderat på detta. En lång dag väntar runt hörnet.
Du är värd det bästa, och jag ska göra mitt bästa.
Hahaha.. Nu kom en replik från "The Rock" upp i huvudet.
"Losers always whine about their best. Winners go home and fuck the prom queen.."
Jag är en vinnare när jag får vara med dig!

Nu dricker jag upp mitt kaffe som blivit lite kallt. Sen är det träning, then off to work!
Jag avslutar med en replik som kan symbolisera allt jag skulle göra för dig.
För ingen armé i världen skulle kunna stå ivägen.

"All right, I'll do it myself. I've had three weeks weapons training, I'll kick the shit out of a platoon full of marines. No problem."

Kråkbärsudden

Doppa en tå i vattnet.
En skön vind som får elden att dansa.
Solnedgång på andra sidan sjön.
Tallar som står höga mot skyn.
Ingen stress eller bekymmer.
Några vågor slår mot stenarna.
Ytterligare en kväll där.

Lägtar efter att få sitta där och se solen gå ner för att komma upp en stund senare.
Det är många år sen jag var där sommartid.
Jga behöver åka dit.
Vill du följa med?


Tror du på ödet..?


Slåss för dom så slår dom in..

Frozen dreams won't wake...

Jag är den jag är.
Jag är inget annat.
Jag är mer än vad jag trodde för 5 år sen.
Efter imorgon är jag artist. Konstigt.

I måndags var jag i Stockholm och dansade med extremt duktiga dansare.
Jag fick vara en av dom. En av dansare som gått på ackis i sthlm, dansare som jobbat aktivt i flera år. Där stod jag, i samma studio, på samma golv. Det går liksom inte att beskriva känslan.

Idag ska vi sparkas ut från skolan. Det ska bli intressant att få ta del av vad 2orna har planerat för oss. Tråkigt att det regnar dock. Men men, allt kan ju inte vara perfekt.

Tanken som slog mig när jag la mig och höll om dig igår.
Jag släpper dig aldrig. Vill inte. Ska inte. Kan inte.

Jag slogs för att bli dansare, och ska fortsätta den striden..
Jag slogs för att få bli din, och ska forstätta den striden..


Don´t let your dreams freez...

RSS 2.0