Livet som det ska vara...

Det här trivs jag med. Jag halvligger i sängen, helt slut i hela kroppen. Världens finaste står i duschen och kommer snart och lägger sig hos mig.
Igår så var jag på publikrep av West Side Story på operan, vilket var väldigt trevligt. Där träffade jag Miss Lee Brummer, som då frågade mig vad jag hade för mig senare samma dag. Jag sa att jag inte hade något för mig alls och det hela slutade med att jag hamnade på Balettakademin och hjälpte henne med koreografi och utlärning till Danstreorna. Fan va kul!
Idag började dagen med klass för just Lee tillsammans med D2(danstvåorna) och sen så hade vi en koreografisession i 45 minuter innan det var dags för mig att bege mig mot Pustervik där det stundade uppträdande för min del. Vi skulle alltså visa upp några scener ur teater Actas "Om det här varit en feelgoodfilm" och det gick väldigt bra. Sen var det bara för mig att spurta till spårvagnen för att ta mig till Balettakademin igen, för 2 timmars assisterande för Lee och D3.
Så kontentan är väl: Fan va gött det är att vara upptagen och flänga runt stan för att utföra det man är utbildad till.

Det här blev lite långt. Kanske tråkigt att läsa, men läser du det här så betyder ju det att du tog dig igenom det!
Nu kommer en nyduschad och mysig kvinna in i sovrummet och jag säger god natt!

God Natt!

Hon som öppnade dörren...

Det är ett år sedan jag mötte de där ögonen för första gången. Då var inte allt tillåtet och allt var inte menat att bli nått stort. Sen öppnade du dörren till den där hemmafesten över en månad senare.
Nu sitter jag här idag och vet att det var meningen, den kvällen. Allt var meningen. Det är fortfarande meningen och kommer att förbli meningen med allt.
Mångt och mycke kan svänga från dag till dag, men jag vet att det här är konstant.
En förlorad generation säger dom.. Med dig är jag inte del av något förlorat. Utan något vunnit.

You move,shake and drop me every day. And you always pick me up..


RSS 2.0