Många tankar kretsar runt..
Jag tänker väldigt mycket. Jag vet inte vart jag har fått min funderande sida ifrån, men troligtvis är det från farsan. Han är en väldigt fin männsika min far. Han är sådär typiskt norrländskt tyst, men även full av energi. Min pappa har alltid ett lugn omkring sig. Ja förutom då han är upprörd över något, vilket händer då och då. Han har även ofta något pillemariskt i blicken. Han är full av humor och värme. Min pappa.
Snart ska jag åka hem och få koppla av i några dagar. Att få gå ut på våran uppfart den här tiden på dygnet (01:15) och bara stå och höra tystnaden. Att inte göra annat än vara med familjen och ladda batterierna.
Det är sånt som jag behöver nu och då. En kall vinterdag med tjock snö som täcker allt där ute. Man ser skogarna sträcka sig åt alla håll. Norrsken. Hemma.
Som sagt så tänker jag väldigt mycket. Jag är nog precis som min far, väldigt typiskt norrländsk. Jag tar det som det kommer, och försöker nog oftast se det possitiva i allt som händer. Vad var det possitiva med att stuka foten? Ja, det visar sig. Vad var det possitiva med det där glasspaketet? Ja, det visar sig.
Hur ska man veta vad som är meningen och inte? Det vet man inte förrän man vet. Man kanske aldrig får reda på det, vilket kan resultera i många sömnlösa nätter. Men då var väl det meningen. Eller?
Jag tycker om att vara vaken nu. Det gjorde jag inte förr. Jag har alltid varit en sån som går och lägger sig vid 22 på kvällarna. Men inte nu. Nu mår jag bra av att sitta här med mina tankar och låta dom komma ut genom fingrarna. Kanske är det du som gör att jag sitter uppe sent. Eller så är det bara att jag har väldigt mycket i huvudet. Göteborg, 19 år gammal. Sidney, 11 år gammal. Norsjö, nyss tillkommen.
Var är jag om 10 år? Vem är jag om 10 år? Var är du om 10 år? Vem är du om 10 år?
Många tankar, få svar. Det är ju det som är intressant. Jag har så mycket kvar att uppleva!
Mikael Nygren, 23 år gammal och har ingen aning.
Snart ska jag åka hem och få koppla av i några dagar. Att få gå ut på våran uppfart den här tiden på dygnet (01:15) och bara stå och höra tystnaden. Att inte göra annat än vara med familjen och ladda batterierna.
Det är sånt som jag behöver nu och då. En kall vinterdag med tjock snö som täcker allt där ute. Man ser skogarna sträcka sig åt alla håll. Norrsken. Hemma.
Som sagt så tänker jag väldigt mycket. Jag är nog precis som min far, väldigt typiskt norrländsk. Jag tar det som det kommer, och försöker nog oftast se det possitiva i allt som händer. Vad var det possitiva med att stuka foten? Ja, det visar sig. Vad var det possitiva med det där glasspaketet? Ja, det visar sig.
Hur ska man veta vad som är meningen och inte? Det vet man inte förrän man vet. Man kanske aldrig får reda på det, vilket kan resultera i många sömnlösa nätter. Men då var väl det meningen. Eller?
Jag tycker om att vara vaken nu. Det gjorde jag inte förr. Jag har alltid varit en sån som går och lägger sig vid 22 på kvällarna. Men inte nu. Nu mår jag bra av att sitta här med mina tankar och låta dom komma ut genom fingrarna. Kanske är det du som gör att jag sitter uppe sent. Eller så är det bara att jag har väldigt mycket i huvudet. Göteborg, 19 år gammal. Sidney, 11 år gammal. Norsjö, nyss tillkommen.
Var är jag om 10 år? Vem är jag om 10 år? Var är du om 10 år? Vem är du om 10 år?
Många tankar, få svar. Det är ju det som är intressant. Jag har så mycket kvar att uppleva!
Mikael Nygren, 23 år gammal och har ingen aning.
Kommentarer
Postat av: Isak
P. To the Igeon. Det är en tinglande rysning som går igenom min själ, när jag tänker på hur förbannat lite vi vet om morgondagen. Ovisshet är underbart, och det när själen och fantasin till bristningsgräns.
Vart vi en reser, så har vi alltid vår historia med oss. En samling med post-it lappar, en trave dagböcker, eller bara fotografier. Som finns med oss, som ständigt växer. Sådär härligt.
Trackback
