Alla är vi kanske en vilsen socka...

Lillstrumpa är glad.


Jag börjar förstå var det är som är hemligheten. Det där som man letar efter men inte vet vart man ska leta för att hitta det. Det handlar inte om att leta. Det handlar om en massa tillfälligheter. Det handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det är så det funkar. Man följer en impuls och tänker inte mer på det. Och vips står man där och svettas i handflatorna och försöker komma på nått intressant att säga. Det fina med att jag börjar förstå vad hemligheten är, är att jag inte behöver leta längre. Fast det finaste var nog att jag inte ens letade till att börja med.
Du bara stod där.


Jag tror mer och mer på att man skapas för nån.
871,2 km.
Så långt var det mellan oss.
0 cm.
Så nära är vi snart.
Längtar tills du kommer hem.

Två strumpor bildar ett par

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0