Superknepigt...

Timbuk fick mig att tänka tillbaka på min barndom med låten "För Länge Sen".
Då det inte fanns några problem, livet var så jävla enkelt.

Jag och min bäste vän Dajje (Daniel) var bäst i världen på 6 sekuders telefonsamtal.
-Hej, det är Dajje. Kan jag va med dig?
-Ja.
-Kommer.

Och ca 3 minuter senare så stod han vid dörren.
Vi kunde spendera en hel dag med att klättra i träd. Eller med att klättra upp på loftet i den största ladan som stod på ängen bakom mitt hus. Vi lekte att vi var ninjor, eller att vi var fångar i ladan och var tvungna att hitta en väg ut innan mördaren hittade oss. Bandymatcher spelades på gatan minst 4 gånger i veckan med alla kvarterts kids i samma ålder. Och fotbollsplanen låg bara 2 minuter bort.
 
Doften av gräset mitt i ett sommarregn är något som jag aldrig kommer att glömma. Mörka höstkvällar då man var ute och spejade eller vintrarna då man byggde snögrottor och hade stora snöbollskrig finns också kvar i minnet. Tjejen som jag var kär i, i säkert 2 år och att jag aldrig vågade fråga chans. Att man kunde alla superknep i Street Fighter II på supernintendo. Stunderna då det åskade som värst och man satt ute på bron, under tak och bara väntade på att få se blixten.

Vi var odödliga och hade inte en enda tanke på pengar eller på vars livet var påväg.


"För längesen när jag var ung
O men nu har jag växt upp
Men ibland så önskar jag att jag var ung igen"

Nu sitter jag här och tänker.
Kommer jag någonsin kunna ge ett barn en lika fantastisk uppväxt som jag har haft?
Det är något som jag tänker sträva efter när den tiden kommer, för utan den uppväxten jag har haft så hade jag inte varit den jag är idag.


Kommentarer
Postat av: S

Klart att du kommer....du är redan nu medveten om vad du vill ge dina barn den dagen de kommer till världen! <3

2011-01-26 @ 21:55:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0